I mer än tre decennier hade de världsberömda skulptörerna Ulla och Gustav Kraitz visionen att bygga en plats för konst och kreativitet i sitt långvariga hem i södra Sverige. Idag är det mer än bara en vision, på Bjärehalvöns norra stränder ligger ett av Skånes största kulturprojekt - Ravinen.
Uppkallad efter bäckravinerna som porlar genom dess lummiga omgivningar, öppnade kulturcentret Ravinen sina dörrar 2021 och har blivit det bankande hjärtat av områdets konstscen. Dess tidlösa design – en kompakt tvåvåningsbyggnad upphöjd vid Laholmsbukten – är en produkt av arkitekten (och konstälskaren) Pontus Möller. Efter fyrtio år i branschen ser Möller Ravinen som sitt absoluta drömprojekt.
Vi pratade med Möller om skönhetens betydelse, hållbarhetens bredare betydelse, avgränsningen mellan konst och arkitektur och slutligen de idéer som födde Ravinen. Utgångspunkten för Möller Arkitekter är att skapa ”hållbara lokaler”, men vad innebär det i praktiken?
Det vi pratar om är hållbarhet på sin bredaste nivå, och det börjar med stadsplanering. Välplanerad urban infrastruktur är grunden för allt annat du bygger: om den är smart utformad kan människor bo ganska enkelt i en stad och ändå må bra; men om det är dåligt planerat kommer inte ens ett lyxigt hus att göra stor skillnad för din känsla av välbefinnande. Ett hus kan stå i hundra år, men infrastrukturen i en stad kommer att finnas kvar i ett halvt millennium.
Med den grunden på plats börjar vi tänka på hållbarhet i enskilda hem och rummen inuti. Vad är viktigt på den nivån?
Först och främst spelar design en stor roll - jag ser det som grundläggande för människors välbefinnande. Sedan kommer de tekniska aspekterna: funktion, hållbarhet, bra proportioner, rymdkänsla och klimatvänlighet. Den verkliga arkitektoniska utmaningen är att uppnå allt detta på en budget. Visst, ibland bygger vi mer påkostade strukturer, men till stor del handlar det om att bygga något hållbart för människor som inte är rika.
Du nämner design som det viktigaste, kommer det från din uppväxt?
Min far var konstnär. Han var målare och skulptör och gjorde mycket ornament som kyrkfönster och så.
Vem är din favoritmålare?
Åh, det är svårt att välja bara en – mitt hus är fullt av konst. Men jag gillar de konstnärer som introducerade modernismen i Sverige. Det var en kvartett artister mellan fyrtio- och femtiotalet.
Hur påverkade din uppväxt kring konst dig?
Min pappa var en stor konstnärlig talang, som jag har ärvt delar av, men inte allt. Men att växa upp kring kreativitet och se pappa arbeta, det påverkade mig. Jag skapade mitt eget DNA kring kreativitet som till slut ledde mig till arkitektur. Förutom design är jag intresserad av teknik såväl som de sociala aspekterna av skapande.
Arkitektur sträcker sig över sfärerna av både konst och hantverk. De både delar många immateriella tillgångar: form, belysning och textur - men de kommer också med en uppsättning krav, såsom funktion och plats. Skulle man kunna kalla arkitektur för konst?
Ja, det är en knepig fråga. En konstnär som får arbeta fritt börjar med ett helt blankt blad, vilket är väldigt positivt. Men jag kan också se positiviteten i att ha en förinställd ram för sin kreativitet. Utvecklaren sätter ramarna och ett projekt kan aldrig bli bättre och större än utvecklarens ambition. Det är paradoxalt: på ett sätt har du samma tomma duk som målaren, men det finns också ett antal parametrar som du måste ta hänsyn till när du börjar skapa. Det är en paradox som jag tycker väldigt mycket om.
Du har en mycket eklektisk portfölj, från att ha byggt tusentals hem till ett kulturcenter, golfklubb och till och med en kyrka. Hur skiljer sig den kreativa processen?
Jag skulle säga att processen vanligtvis är densamma oavsett projekt. Utgångspunkten ges ofta när du arbetar med den som beställt projektet. För mig är de bästa projekten de där man i ett tidigt skede får arbeta med byggherren eller investeraren, och kartlägga byggnadens funktion. De stora skillnaderna kommer med den miljö man bygger i.
Under de dryga fyrtio år vi har gjort det här har inget projekt varit det andra likt. Miljön förändras, och projektet måste hänga med. Var placerar vi terrassen för att tillåta sol vid rätt tid? Hur optimerar vi förhållandet mellan insidan och utsidan? I vilken riktning vänder vi huset med tanke på placeringen av kök och vardagsrum? Att läsa miljön – oavsett om du bygger en golfklubb eller en kyrka – det är den viktigaste och roligaste delen av jobbet.
Ett av dina största projekt är Ravinen. Kan du berätta lite om bakgrunden?
För Ravinens fall var processen unik. Redan för trettio år sedan fick konstnären Gustav Kraitz idén att bygga ett kulturhus i Båstad. Min kollega och jag kom med ett förslag till projektet – en cirkulär byggnad uppe vid havet – men projektet tog aldrig fart. Vi höll dock kontakten, och jag fortsatte att följa Kraitz arbete som konstnär, och han följde oss som arkitekter. Sedan, 2020, fick projektet äntligen fart med Backahill som utvecklare.
Den första utmaningen var att ta den första skissen på en byggnad på hundra miljoner kronor och kapa den med ungefär hälften för att göra projektet ekonomiskt försvarbart. Min idé blev en kvadratisk design - en tvåvåningsbyggnad med fyra komponenter: tre konsthallar, ett auditorium, en restaurang-bistroavdelning samt personalutrymmen som entré och reception.
Galleridelen av byggnaden hamnade i norrläge, med en helglasad vägg med utsikt över vackra Laholmsbukten. Det är en spektakulär utsikt och miljön är perfekt för konstutställningar där du vill ha mycket dagsljus men inget direkt solljus.
Hur var det att skapa något som finns där för att visa andra skapelser?
Rummen är till för konsten, men vi ville också att utrymmena skulle vara vackra och utgöra en egen upplevelse – vi ville skapa en synergi mellan konsten och dess omgivning. Till exempel är den andra hallen i princip utan fönster, förutom en liten glasremsa i ett av hörnen. Även om det kan verka obetydligt, var det avgörande för mig att behålla relationen till utomhusmiljön. Likaså Kraitz Hall som ligger i söderläge, där solen tillåts komma in för att skapa nyanser, medan fönstren skapar en närhet till det miljlön utanför.
Du nämnde tidigare ramverket som kommer med en arkitekts blanka blad. Vilka imperativ behövde du ta med i din planering när du byggde Ravinen?
Det finns så många osynliga funktioner som fortfarande krävde mycket eftertanke och arbete. Det här är till exempel ett konstgalleri, vilket gör att Mona Lisa ska kunna hänga där. Designen ska kombineras med säkerhetstänkande. Om du tittar på huvudfönstret på andra våningen, väljer vi en sorts rutmönster för fönstret för att säkerställa dess robusthet. Ett annat exempel är auditoriet som jag hade en massa estetiska idéer om, men mina planer slogs bort ungefär trettio sekunder efter att vi pratade med en av Skandinaviens främsta experter på akustikinvägning. Men det blev ett fantastiskt samarbete: resultatet blev annorlunda än vad jag tänkt mig – men inte mindre bra.
Om du ser tillbaka på din karriär, finns det ett drömprojekt som ännu inte har förverkligats?
Ravinen var ett drömprojekt, och jag kommer antagligen inte att göra något liknande igen. Jag har inget specifikt drömprojekt just nu. Men, det skulle vara något offentligt - något som många skulle kunna njuta av. Och jag skulle vilja att det var i förhållande till vatten. Jag är ju en kustnära kille.
Vill du veta mer?
